What's On Your Lips?

OJ OJ OJ säger jag bara, FY FAN för att folk ska vara så hemlighetsfulla. Här sitter jag på mitt arsle och försöker överleva på lus och långa naglar (vilka för den delen är väldigt nerbitna just för tillfället) samtidigt som mina nära och för den delen människor jag inte känner håller för sig själva vart jag kan få hjälp ifrån. Dag 1 på min arbetslöshet gick jag till arbetsförmedlingen för att se vad jag kan få för ekonomisk hjälp och även tips för hur jag får ett nytt jobb. Svaret var kort och enligt handläggaren enkelt, NEJ! du kan inte få något bidrag! Detta för att jag inte är med i varken facket eller någon a-kassa. NU däremot får jag reda på, fem månader senare, att det faktiskt visst finns en liten lucka i detta system - jag skulle visst kunna få ersättning. Är det inte det vi i Sverige betalar skatt för, att vid dåliga tider faktiskt kunna få hjälp?!!! Under den här perioden som arbetssökande har jag haft det tufft, mycket tufft för den delen. Det blir så när man inte har några pengar att leva för, tackar mig själv för att jag ändå under tiden jag faktiskt hade ett jobb var duktig på att spara. Nu är dock sparpengarna slut och hur kul är det att slita för sitt leverne med en tanke att kunna unna sig något härligt för de sparade pengarna och så slutar det med att jag får betala mina räkningar för att överhuvudtaget gå runt och ha mat i kylskåpet? Är det därför vi bor i det kalla avlånga landet Sverige, för att i alla situationer klara oss själva? Mitt är ditt heter det i munspråk, men när det kommer till att faktiskt hjälpa varandra och ge tips om hur en annan människa som lider kan komma upp ifrån sitt sjunkande skepp så blir mitt helt plötsligt mitt. Vi blir egosentriska och tänker inte på att OJ det här kanske kan vara något för dig, jag gick igenom den processen när jag var arbetssökande - det kan iallafall bli en liten skjuss på vägen! Vart tog den goda med mänskligheten vägen, eller har jag bara inbillat mig den för en tro att människan faktiskt kan vara god? Just nu vet jag varken ut eller in, förbannad är jag oavsett och det händer inte allt för ofta. Min fråga blir dock hur en handläggare kan vara så inkompetent och inte ge den information som uppenbarligen hade räddat mig från att ha fått en otroligt dålig start på år 2009? Hon sitter där med sitt jobb och sitt "fina" kontor och får varje dag, i en ekonomi som denna, träffa människor i behov av hennes hjälp, medan vi som faktiskt söker upp henne slutar upp med att få sitta med arslet i vagnen och med nedbitna naglar!