Linje Till Linje, På Fem Röda
Intressant telefonsamtal, ett som jag i två månaders tid undrat om det överhuvudtaget kommer att bli av. Nu var det visserligen jag som ringde, ilska och besvikelse har växt inom mig. I huvudet mitt har frågor vandrat så som,
Varför ringer han inte, Är han arg på mig, Vi är av kött och blod varför bryr han sig inte? Är detta verkligen hans riktiga jag?!
Jag har verkligen tyckt att bollen låg hos honom, men idag orkade jag inte längre. Jag ringde för att konfrontera honom: Jag undrade om han nånsin hade tänkt att ringa mig, eller om han tänkt fortsätta att ignorera min existens. Även om det är ifrån honom jag ursprungligen kommer. Samtalet vet jag verkligen inte om det gav något mer än ytterligare frågor vandrandes i mina tankar.
Under den senaste tiden har jag på andra håll fått reda på att han talat om mig, senast iförrgår visste han inte om han kunde ringa mig i undran att jag var arg på honom! Det var han som för två månader sedan klickade mig i telefonen, och finns det något jag verkligen inte tycker är acceptabelt är det just att någon klickar mig i telefonen - hur arg och uppspelt man än är. Det var han som skrek mig i telefonen, jag var sittandes på mitt bankkontor och bad honom ringa mig senare när han fått mat i magen. Ja, kanske onödig kommentar, men orka ha en diskution sittandes på banken - och framför allt när det jag sa till honom inte gick in. Det resulterade i att han klickade mig, CLICK! Jag blev förvirrad, för denna person har verkligen stort inflytande på mig, och haft det under en mycket längre tid. Jag tog dock inte på mig detta, jag tyckte inte att det var min skit att ta och att bollen nu låg i hans händer. Som sagt, ett klick är bara ett till telefonsamtal ifrån en lösning. Kanske kunde han ringa och fråga hur jag har det, bara för en kort stund om inte annat. Det är det enda som jag tyckte jag kunde begära. Men inte ens det fick jag. Därför tog jag slag i saken idag. Vi pratar om kött och blod här, men i vissa relationer är det inte tillräckligt.
Detta samtal resulterade i undanflykter, bortförklaringar och att ge mig dåligt samvete. Han blandade in andra relationer och hur de ansåg att jag betedde mig. Jag försökte förklara att det nu enbart handlar om min och hans relation och att det är det enda viktiga i detta samtal. Jag fick inte prata till punkt, han ville om och om igen flika in med kommentarer på det jag sa, vilket resulterade i att varken hans eller mitt budskap gick fram. Det handlade om att älta det som hänt, istället för att se in i framtiden och som han sa: börja om på nytt. Ärligt så vet jag inte vart det leder, eller alls vart jag vill att det ska leda. Nu vet jag iallafall att jag, som yngst, hade störst mod och lyfte telefonen för att försöka reda ut mina frågetecken och lyssna till vad han hade att säga. Som sagt det tar inte mer än fem minuter av din tid att faktiskt ringa och fråga hur en annan mår, kanske erbjuda din hjälp. Eller bara att ta en avstickare för en kopp kaffe.
Varför ringer han inte, Är han arg på mig, Vi är av kött och blod varför bryr han sig inte? Är detta verkligen hans riktiga jag?!
Jag har verkligen tyckt att bollen låg hos honom, men idag orkade jag inte längre. Jag ringde för att konfrontera honom: Jag undrade om han nånsin hade tänkt att ringa mig, eller om han tänkt fortsätta att ignorera min existens. Även om det är ifrån honom jag ursprungligen kommer. Samtalet vet jag verkligen inte om det gav något mer än ytterligare frågor vandrandes i mina tankar.
Under den senaste tiden har jag på andra håll fått reda på att han talat om mig, senast iförrgår visste han inte om han kunde ringa mig i undran att jag var arg på honom! Det var han som för två månader sedan klickade mig i telefonen, och finns det något jag verkligen inte tycker är acceptabelt är det just att någon klickar mig i telefonen - hur arg och uppspelt man än är. Det var han som skrek mig i telefonen, jag var sittandes på mitt bankkontor och bad honom ringa mig senare när han fått mat i magen. Ja, kanske onödig kommentar, men orka ha en diskution sittandes på banken - och framför allt när det jag sa till honom inte gick in. Det resulterade i att han klickade mig, CLICK! Jag blev förvirrad, för denna person har verkligen stort inflytande på mig, och haft det under en mycket längre tid. Jag tog dock inte på mig detta, jag tyckte inte att det var min skit att ta och att bollen nu låg i hans händer. Som sagt, ett klick är bara ett till telefonsamtal ifrån en lösning. Kanske kunde han ringa och fråga hur jag har det, bara för en kort stund om inte annat. Det är det enda som jag tyckte jag kunde begära. Men inte ens det fick jag. Därför tog jag slag i saken idag. Vi pratar om kött och blod här, men i vissa relationer är det inte tillräckligt.
Detta samtal resulterade i undanflykter, bortförklaringar och att ge mig dåligt samvete. Han blandade in andra relationer och hur de ansåg att jag betedde mig. Jag försökte förklara att det nu enbart handlar om min och hans relation och att det är det enda viktiga i detta samtal. Jag fick inte prata till punkt, han ville om och om igen flika in med kommentarer på det jag sa, vilket resulterade i att varken hans eller mitt budskap gick fram. Det handlade om att älta det som hänt, istället för att se in i framtiden och som han sa: börja om på nytt. Ärligt så vet jag inte vart det leder, eller alls vart jag vill att det ska leda. Nu vet jag iallafall att jag, som yngst, hade störst mod och lyfte telefonen för att försöka reda ut mina frågetecken och lyssna till vad han hade att säga. Som sagt det tar inte mer än fem minuter av din tid att faktiskt ringa och fråga hur en annan mår, kanske erbjuda din hjälp. Eller bara att ta en avstickare för en kopp kaffe.
Kommentarer
Trackback
